Författaren, som är mest känd för att ha varit barnskådespelare, var för mig en ny bekantskap. Det är dock inget som hindrar läsningen.

McCurdy började skådespela redan som sexåring, men fick sitt genombrott i tonåren genom Nickelodeon-serien iCarly. Skådespelandet var inget hon valde, utan något som hon mer eller mindre tvingades in i av sin självupptagna mamma Deborah. Precis som titeln antyder handlar boken mest om just den komplexa relationen mellan mor och dotter.

Mamma Deborah verkar ha varit en speciell person. Hon levde det liv hon själv inte fick genom sin dotter och hade länge fullständig kontroll över hennes liv. Hon använde sin överhängande cancerdiagnos för att manipulera dottern, insisterade på att duscha henne ända upp i tonåren och kontrollerade så småning om också hennes ätande. 

För dottern var allt det här länge något normalt. Som för de flesta barn var hennes högsta prioritet i livet att mamma skulle vara glad. Det ledde tyvärr till att hon per automatik lärde sig att läsa av varje antydan till känsla hos mamman och anpassade sitt beteende därefter. Något som mamman inte var sen med att utnyttja för att manipulera henne.

Den sortens barndom sätter naturligtvis sina spår och ledde så småning om in McCurdy i ett skakigt vuxenliv kantat av ostabila relationer, ätstörningar och missbruk – även långt efter att mammans grepp om hennes tillvaro lossats.

I boken får vi följa McCurdy från barndomen, genom tonåren och in i vuxenlivet. Därmed får vi också följa hur relationen och hennes syn på den utvecklas genom åren. Hon skriver både intressant och utlämnande, utan att egentligen beklaga sig eller utmåla sig som ett offer.

Det finns såklart många berättelser om traumatiska uppväxtförhållanden, men det är ändå något med just den här som jag uppskattar. Författaren är smärtsamt uppriktig om mammans mörka sidor, samtidigt som det stundvis är tydligt att hon också hyste en stor kärlek för henne.

2017 slutade McCurdy med skådespelandet för gott, för att istället fokusera på att skriva och regissera.